Hunden är trött...

att komma till skott, ta första steget kan vara oerhört tröttsamt ;) i alla fall när man känner sig vankelmodig till sitt beslut, eller igentligen inte, det är ett klokt beslut att sälja Limone... tiden räcker inte, budgetarbetet visar klart och tydligt att jag borde, så vankelmodig är fel, det är bara det att hjärtat säger behåll, hjärnan säger sälj =) och trött blir jag av att skrida till verket... hoppas att någon som passar riktigt bra ihop med henne kommer och tittar, då kommer jag kunna genomföra ;)

Kontorsprioriteringen blir rent synlig när högarna krymper, fick riktigt mycket nyttigheter gjort idag. I morgon blir det mer fokus på ridning igen och ett par möten kommer också förgylla dagen ;) Blev så glad när jag kom tillbaka till stallet på eftermiddagen, nyklippt gräs, krattat och städat, då är det som bäst =)

Santé var lite seg i starten och jag som var i ett lite hetsigt tillstånd började naturligtvis att jaga ;) stillade mig efter en stund och försökte rida lite mer fokuserat och närvarande vilket hade god effekt, att jag inte lär mig ;) Limone fick gå till kvällen, hon är minsann aldrig seg :) kan inte minnas att hon har varit seg en endaste gång, nä alltid på G, riktigt framåt och rolig =)

Snor ett stycke ur boken jag läser... Om du har förstorat dina problem till orimliga proportioner, tänk på detta: Vi lever i en galax som innehåller åtskilliga hundratusenmiljoner stjärnor. Betänk sedan att vi lever i ett universum som har åtskilliga hundratusenmiljoner galaxer. Med andra ord finns det flera hundratusenmiljoner solar enbart i vår galax. Och alla dessa solar har planeter som snurrar runt dem! Betänk storleksordningen. Stjärnorna i vår galax gör ett varv runt Vintergatans axel bara en gång på flera hundra miljoner år. När du tänker på hur oerhört väldigt detta universum är, och sedan betraktar en genomsnittlig människas livstid (högt räknat 80 år), ger det dig ett lite annat perspektiv? Människans livstid är blott som ett litet damkorn i tiden. Ändå grubblar människor ihjäl sig över saker som hur det skall klara amorteringarna, vilken sorts bil de kör eller hur nästa affärsmöte skall gå. Antony Robbins

Håller med och inte ;) tycker det kan vara lite skrämmande att se hur obetydliga vi människor är i helheten... Föredrar att försöka avhålla mig från negativt ältande och istället hålla mig till att se allt det fantastiska vår existens ger oss... om jag accepterar livet som det är och verkligheten likaså, då finns det inte så mycket att förstora ;)

14 aug 2012

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)